Så fick Sverige smartare mjölkförpackningar

DRICK­MJÖLKEN KRÄVER NY FÖRPACKNING­STEKNIK
Genom strukturomvandling gick många små mejerier och för­säljnings­ställen upp i större, mer kvalificerade och centralt placerade enheter. Störst blev Mjölk­centralen MC, Lant­männens mjölk­försäljnings förening u.p.a med start 1915.

Till­tagande urbanisering och för­flyttning av produktionen mot tät­orter genererade svår­bemästrade hanterings­problem. Logistiken måste för­bättras för såväl insamling av allt större volymer, kylning, transport till mejerierna och inom fabriks­området, som för ut­leverans till butik och konsument.

Med tiden sattes tåg och last­bilar med kyl­tankar in och med intensiv propaganda gjordes mjölken till volymvara och närings­rik måltids­dryck. Sortimentet utvidgades med fil­mjölk, yoghurt och grädd­fil.

De första tappnings­anläggningarna för glas­flaskor togs i bruk på 1930-talet. 1937 infördes mejeri­stadgan för säkring av kvalitets­produktion hos alla mejerier. Under andra världs­kriget steg mjölk­konsumtionen rejält.

Mjölken var oransonerad och såldes med standardiserad fett­halt på 3 procent vilket höll konsument­priset nere. Vid 1940-talets slut såldes 25–30 procent av konsumtions­mjölken i glas­flaskor, parallellt med oförpackad mjölk som av hygieniska skäl bara fick säljas ihop med bröd, ost och ägg.

Läs också: Ett världsföretag tack vare mjölken

Från 1932 och 260 000 ton per år, steg mjölk­konsumtionen till 9 620 ton år 1956. I Stockholm fanns fort­farande cirka 2 000 små­butiker med mjölk som huvud­vara. Ledet från mejeri till konsument måste upp­graderas.

Hos för­packnings­företaget Åkerlund & Rausing (Å&R) hade vd Ruben Rausing länge funderat på hur mjölk skulle kunna fyllas i pappers­för­packningar. I februari 1944 gav han företagets laboratorium ett uppdrag som resulterade i en genial pyramid­formig för­packning.

Patentet registrerades den 27 mars 1944. Å&R:s erfarenhet av för­packnings­teknik var gedigen, men med vätskor hade man bara arbetat experimentellt. En helt ny typ av fyllnings­maskin måste konstrueras och frågorna om fungerande förpacknings­material och för­slutnings­förfarande lösas. Att pappret höll tätt om mjölken och klarade högt ställda hygieniska krav måste säker­ställas. Att lösa för­packnings­frågan för syrade mjölk­produkter var extra komplicerad eftersom dessa i sig innehöll bakterie­kulturer.

Mjölken borde säljas i smidiga engångs­för­packningar, annars riskerade MC att mjölken blev en broms för detalj­handelns rationalisering.

1946 hämtade Mjölk­centralen (MC), en ny, modernt orienterad vd från verkstads­industrin. Gösta Winberg var civil­ingenjör med siktet inställt på en effektivare mejeri­näring. Han fann flask­hanteringen dyr­bar och omständlig och att lös­mjölk inte skulle passa i de snabb­köp med brett och blandat sortiment som var under upp­segling.

Mjölken borde säljas i smidiga engångs­för­packningar, annars riskerade MC att mjölken blev en broms för detalj­handelns rationalisering. I Sverige var mjölken av hävd mycket pris­känslig och Winberg var medveten om hushållens svaga betalnings­vilja, samtidigt som han sökte inspiration från USA där mjölk­branschen låg långt framme.

Inom MC rådde stor skepsis och ekonomiskt utrymme för amerikanska pappers­för­packningar saknades. Ett höjt mjölkpris skulle påverka levnads­kostnads­index och således var det i praktiken priset på mjölk i glas­flaska som styrde hur dyr mjölk i pappers­förpackning kunde bli i konsument­ledet. Experiment och nog­granna process­kalkyler skulle så småningom visa att pappers­för­packningen var billigast.

SAMVERKANS­PROCESSEN MC/TETRA PAK KOMMER IGÅNG
Mot 1940-talets slut blev Å&R:s projekt känt i lite bredare kretsar och det var tydligt att man måste ha sam­arbets­partners för fort­satt utveckling. Ett rationellt transport­system för fyllda för­packningar måste till­skapas.

Tetra Pak-­projektet väckte för­hoppningar hos Winberg som menade att över­gång till behändigt engångs­för­packad mjölk skulle innebära höjd levnads­standard. Han antog att tetran kunde lösa MC:s behov.

Från 1947 följde han utvecklings­processen med stort engagemang och snart vidtog ett frukt­bart växel­spel mellan Tetra Pak som teknik­utvecklare och MC som operativ användare. MC kunde mjölk och bidrog med mejeri­miljön, kännedom och kontakter med handeln och kom med konstruktiva önske­mål om system­för­bättringar.

Läs också: Kundvagnen fick oss att handla mer

Hösten 1952 installerades en pilot­anläggning för fyllning av grädde i 1 dl-tetror hos Lunda­ortens mejeri­förening. I februari 1953 kunde MC meddela sina åter­för­säljare att man från 5 februari levererade grädden i 1 dl-tetror med datum­stämpling. MC fram­höll att prov i själv­betjänings­butiker varit gynnsamma och att för­säljningen skulle stöttas med bred annonsering. Priset skulle ligga 2–3 öre högre än lös­för­säljningen.

Det blev ingen flygande start. Tetra Pak fick kvalitets­problem och många handlare klarade inte till­räcklig kyl­förvaring. Marknaden mötte tetran med blandade känslor. Konsumenterna ogillade formen, hade svårt att hantera tetran i hus­hållet och tyckte den var dyr.

FORTSATT KUNSKAPS- OCH ERFARENHETS­UTBYTE
I juli 1953 skrev Winberg till Tetra Pak: ”efter ingående diskussioner med Konsums och Tempos inköps­chefer är jag full­komligt över­tygad om att framgången för Tetra Pak ligger i ett engångsemballage ända fram till butiken. Den övriga ledningen inom MC är av samma mening.”

I augusti meddelade Winberg att för­säljningen av grädde i tetra gick trögt. Han räknar upp tre fel­källor som alla har med för hög temperatur att göra och berättar att MC genomför en noggrann utredning med temperatur­kontroll såväl inom mejeriet som under transporten.

Winberg påpekar att handlarna ogillar datum­stämplingen, dock med undantag för snabb­köpen som också sägs vänta ivrigt på mjölk i Tetra Pak, under förut­sättning att priset högst är detsamma som för glas­mjölk. Winberg vill att Tetra Pak ska bearbeta handels­kåren kraftigare.

Läs också: Glass i stora lass

I oktober 1953 uppmanade MC Tetra Pak att mer kraft­fullt sälja in grädde i tetra till Stockholms hushåll. En omfattande annons­kampanj genom­fördes och foldrar om Tetra Paks fördelar skickades till hus­hållen.

Utrullningen av Tetra Pak-­systemet fortsatte. I februari 1955 började MC fylla homogeniserad mjölk, då en nyhet, i halv­liter­förpackningar på Bromma-­mejeriet. Konsument­priset blev det­samma som för mjölk i glas­flaska. För­packningarna packades i stål­korgar med 18 tetror i varje korg. Flera korgar staplades på varandra.

Datum­stämpling angav den sista för­säljnings­dagen. Halv­liters glas­flaskor med standard­mjölk utgick. I oktober infördes samma princip i södra Stor­stockholm. 30 procent av kunderna valde självmant den nya för­packningen medan andra blev tvångs­kunder på ställen där glas­flaskorna fasats ut. Efter åtta veckor hade för­säljningen stigit till 11 procent av den för­packade mjölken och 8,4 procent av totalen.

KONSUMENTER OCH KONKURRENTER SÄTTER SIG PÅ TVÄREN
Svenska aktörer inom glas­förpacknings­teknik, kände marken bränna under fötterna och gav Institutet för Distributions­ekonomisk och Administrativ forskning i uppdrag att utreda valet mellan glas och papp som emballage för mjölk och grädde. Resultatet över­lämnades i april 1954. Påföljande negativt laddade om­världs­kommunikation kom att benämnas papp- och glas­polemiken.

I oktober 1955 anmälde fackliga organisationer, hus­moders­föreningen och Persmässe­klubben i Linköping MC till Ombuds­manna­ämbetet för närings­frihets­frågor, NO. De klagande konsument­organisationerna ville fort­farande få MC att erbjuda en förmånligare pris­bild på det tetra­för­packade sortimentet och gick i maj 1956 vidare till Närings­frihets­rådet.

De klagande ansåg att MC otill­börligt utnyttjat sin monopol­ställning och vidtagit för­dyrande åt­gärder när man slopat lös­vikts­för­säljning av fil­mjölk, kaffe- och visp­grädde till förmån för Tetra Pak och även ersatt mjölk­flaskorna i glas med halv­liters tetra­för­packningar. Man ville ha en prövning enligt den nya konkurrens­begränsnings­lagen från 1953.

Saken av­handlades fort­löpande i pressen till förmån för dem som klagade. NO utredde saken ingående, men beslöt att inte vidta någon ytter­ligare åtgärd. Den 22 mars meddelade MC till NO att Tetra Pak snart hade en enliters­maskin för både mjölk och fil­mjölk inom räck­håll för placering i Linköping.

PROJEKTET TRAGGLAR SIG FRAM MED PAPPERS­BEKYMMER
Men allt var inte miss­nöje. Mjölk i tetra lanserades i Stockholm och i maj 1956 meddelar Tetra Pak till MC att sälj­statistik från Tempo i Vällingby visade att kunderna i själv­betjänings­affärer före­drog mjölk i engångs­förpackning trots högre pris och mindre för­packning.

På sina håll var handlarna också mycket angelägna om att få upphöra med lös­vikts­grädde till förmån för tetror. I november 1956 under­stryker Västerås Köp­manna­förening i brev till MC i Västerås att det är viktigt att distributionen av för­packad grädde kommer igång med det allra snaraste.

MC hade fortsatt få klago­mål från flera av sina mejerier om för­packnings­läckage och började hysa betänklig­heter om Tetra Pak var kapabla att lösa problemet.

Winberg drev på hårt för att få fram enliters­för­packningen. Med den skulle MC hämta in de stora hanterings­vinsterna. Tetra Pak hade redan maskinen framme, men stora svårigheter att hitta lämpligt pappers­material.

Kanske fanns lösningen inom räckhåll när Crafoord på Tetra Pak i juni 1956 skriver till Winberg: ”Broder, Jag reser om några dagar till Förenta staterna för att fortsätta med intro­duktions­arbetet för Tetra där ute. Jag vågar säga att, det ser lovande ut och rätt snart kunna vi offentlig­göra, att några av världens största pappers­tillverkare ha beslutat sig för att på licens tillverka Tetra papper och därmed få vi ett mäktigt stöd.”

Men Crafoord behövde en referens­installation i forsknings­staden Uppsala att visa upp för amerikanarna. ”Jag skulle emeller­tid sätta mycket stort värde på om Du med hänsyn till mina speciella svårigheter (i USA) kunde ordna med introduktion av grädde i Uppsala och skulle ½ liter också gå att ordna, vore det underbart.”

Läs också: Kooperationen formade Sverige

l augusti 1956 hälsar Ruben Rausing så äntligen till Winberg: ”Broder, Den första 1/1-liters­maskinen håller nu på att monteras och skulle vara roligt att visa den.” Tetra Pak-systemet är inte färdigutvecklat och dras med ”barn­sjukdomar”.

Vid möte i oktober 1956 var ton­läget bekymrat. MC hade fortsatt få klago­mål från flera av sina mejerier om för­packnings­läckage och började hysa betänklig­heter om Tetra Pak var kapabla att lösa problemet. Paketerings­processen var mycket komplex och läget bedömdes som mycket allvarligt. Såväl längd- som tvär­skarvar gick upp och hörn revs av.

På Tetra Pak jobbades det hårt på saken och man konstaterade att problemen kunde här­röra från såväl maskineri som papper. Det var svårt att få pappers­brukens för­ståelse för kvalitets­anspråken. Maskinen måste fortsätta att utvecklas och fin­justeras och pappers­teknologin för­bättras och Tetra Pak anställde en pappers­specialist.

MÅLET UPPNÅTT
I april 1957 träffades MC och Tetra Pak för plan­läggning av Norr­köpings nya mejeri. Beslut fattas att mejeriet som ska stå färdigt 1960, ute­slutande ska utrustas med Tetra Pak-­maskiner för såväl 1/1, ½ som 1/3 liter. I augusti kan MC meddela medierna att man i februari installerat världens första maskin för fyllning av enliters tetra­för­packningar.

Vid utprovning i mejeri, detalj­handel och hos konsumenter hade erfarenheterna varit så goda att MC nu beställt ytter­ligare elva anläggningar med kapacitet att packa 300 000 liter mjölk per dag. Maskinerna skulle installeras i Stockholm och andra större städer inom MC:s distributions­område, där det redan finns 19 tetra­maskiner för mindre volymer i drift. MC blev en mycket viktig kugge i Tetra Paks maskineri.

Från 1957 avlöser studie­besöken från England, Tyskland, Frankrike och Österrike varandra. När Tetra Pak börjar känna att de kanske begär för mycket av sin kund/­samarbets­partner sockrar man för­frågan: ”Jag har inte tänkt på det förrän nu, men Tetras framgångar i världen är av intresse för det svenska lant­bruket, eftersom det svenska lant­bruket är skogs­ägare och leverantörer av rå­material till papperet.”

Läs också: Den effektiva människans matställe

1958 bekräftar MC till Tetra Pak en jätte­beställning av enliters­för­packningar. Tetra Pak garanterar att papperet är ända­måls­enligt för MC:s mjölk­produkter. Samtidigt uttalar MC som sin bestämda mål­sättning att så snart som det är tekniskt och kommersiellt möjligt övergå till att till­handa­hålla alla för­packningar från 1/2 liter och nedåt i tetra.

MC är nu Tetra Paks över­lägset största kund. Marknaden nöjde sig nu tills vidare med den märkliga, spektakulära tre­kants­för­packningen, i synnerhet som inget alternativ fanns inom räck­håll.