Den 9 februari 1940 donerade Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA några luftvärnskanoner till den svenska kronan. Detta för att skydda viktiga anläggningar.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2024 #4.
VISA BILDTEXT
40 mm luftvärnsautomatkanoner på Boforsfabriken m/36, klara för leverans till A 9 Karlsborg. Foto: Karlsborgs fästningsmuseum.
FÖRETAGEN AV: Gustav Hultsten 2025-03-21
Kanoner som skydd
DELA
Under andra världskrigets skugga intensifierades ansträngningarna för att skydda svenska industrier från potentiella flyganfall. Den 9 februari 1940 donerade Svenska Cellulosa Aktiebolaget, SCA, fyra Bofors 40 mm luftvärnskanoner till den svenska kronan för att skydda företagets anläggningar i Svartvik, Essvik, Nyhamn och Östrand.
Dessa åtgärder speglade en bredare rörelse inom svensk industri och ingenjörssamhället, där diskussioner om industriellt luftskydd blivit alltmer framträdande under 1930-talet.
Läs också: Lärkan smugglades över sundet
Det var i Sundsvall som utbildningarna, under ledning av löjtnant Lars Bratt, hölls för anställda vid fabrikerna och för civila som skulle manövrera luftvärnet. SCA hade tidigare gjort studieresor till Finland, bland annat till Kymmene pappersbruk, för att studera hur pappersmasseindustrin organiserade sitt försvar i kriget mot Sovjet. Detta gjordes med tillstånd från den finska regeringen och det finska industriförbundet.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
RELATERADE ARTIKLAR
I SCA:s arkiv, som nu finns hos Centrum för Näringslivshistoria, finner vi flera sparade artiklar från Sundsvalls-Posten, Dagens Nyheter och Aftonbladet. Artiklarna betonar vikten av ett effektivt luftvärn, med Finland som exempel.
Vid denna tid, innan Tyskland ockuperade Norge och Danmark, betraktades Sovjetunionen som det största hotet, vilket framgår av det sparade materialet. Även frågor som kamouflage, skyddsrum, gasanfall och hamnskydd var viktiga för fabrikerna och syns i materialet.
Läs också: Gjutet i krig och fred
Industriellt luftskydd var ett viktigt ämne för svenska ingenjörer, särskilt eftersom total krigföring och flyganfall hotade landets industrier. Diskussionerna återgavs ofta i pressen, särskilt i Teknisk Tidskrift. Det var vanligt med publicerade föreläsningar och artiklar av ingenjörer och militärer, som belyste vikten av att skydda industriella anläggningar mot flyganfall.
Fokus låg inte bara på krigsindustrier som SAAB och Bofors, utan också på andra industrier som till exempel just SCA, som var kritiska för nationens försörjning. Många av dessa industrier började under slutet av 1930-talet att genomföra övningar och bygga bombsäkrade anläggningar.
Industriellt luftskydd blev därmed en prioriterad fråga för hela landet, och många ingenjörer argumenterade för att ansvaret för detta skydd borde ligga hos tekniska experter snarare än hos civila myndigheter.
En viktig skillnad mellan allmänt och industriellt luftskydd var att industrins arbetare sågs som en resurs för att upprätthålla produktionen, snarare än som civila att skydda.
Industriellt luftskydd blev därmed en prioriterad fråga för hela landet, och många ingenjörer argumenterade för att ansvaret för detta skydd borde ligga hos tekniska experter snarare än hos civila myndigheter. Detta skriver idéhistoriker Peter Bennesved i sin avhandling Sheltered Society från 2020.
Bofors 40 mm automatkanon är ett av de mest ikoniska luftvärnsvapnen genom tiderna. På uppdrag av svenska flottan tog Bofors under mellankrigstiden fram sin kanon som kom att spela en avgörande roll under både andra världskriget och efterkrigstiden.
Läs också: Ett innovativt försvar
Under andra världskriget användes den av flertalet allierade nationer och blev snabbt ett standardvapen i många flottor och arméer runt om i världen. Bofors tog även emot beställningar från över 60 länder, och kanonen producerades på licens i flera länder.
SCA var heller inte den enda svenska industri som placerade ut luftvärnskanoner för att skydda sina anläggningar. LM Ericsson hade också gjort det vid sin anläggning vid Telefonplan i Stockholm. Luftvärnskanonerna behövde dock aldrig användas.
Läs också: Så räddade Nobel Bofors (och Bofors Nobelprisen)
